Detta är en hyllning till Hollywoods första riktiga stjärna, den första "IT-girl", Clara Bow.
Född i Brooklyn, New York 1905, uppvuxen under fattiga förhålanden med en oftast arbetslös far och en mentalt instabil epilepsisjuk mor. Rykten säger att hennes fader ofta var frånvarande, och att Clara fick ta hand om sin sjuka mor, som i perioder blev aggressiv och paranoid till följd av sin epilepsi. Det sägs även att Claras mor prostituerade sig för att få ihop pengar till mat, och låste in Clara i en garderob under herrbesöken. Clara visste inget om lycka eller barndom, hon ägde inga leksaker, och blev retad för sina trasiga ärvda kläder. Så upptäckte hon filmen, och med filmen ett löfte om en bättre värld. Clara visste att hon ville bli skådespelerska, och blott 16 år gammal vann hon en rikstäckande skådespelartävling. Detta öppnade vägen in till Hollywood, och sjutton år gammal var hon redan en etablerad skådespelerska.
"På 1920-talet uppstod i USA "flapper-flickan" och arton år gammal axlade Bow hennes karaktär för första gången i filmen Ungdom under mask (1923). Hon var femte-krediterad men "stal" enligt flera recensenter filmen och fick tillmälet "Den perfekta flappern'" - en emanciperad ung kvinna med oändlig energi, bobbat hår, amorbågsläppar och glittrande ögon. "(Wikipedia)
1927 kom filmen Det ("It") som gjorde Clara Bow världsberömd. Hon lanserades som the It-girl, flickan med Det. Nuförtiden refererar vi It-girls ungefär såhär:
"An It girl or It-girl is an attractive young woman who receives intense media coverage unrelated or disproportional to personal achievements. The reign of an "It girl" is usually temporary; some of the rising It girls will either become fully-fledged celebrities or their popularity will fade."
Men från början kom termen från författarinnan Elinor Glyn, som skrev novellen och senare manus till filen "It" med Clara Bow. Såhär skrev Elinor i förordet:
"IT" is that quality possessed by some which draws all others with its magnetic force. With "IT" you win all men if you are a woman—and all women if you are a man. "IT" can be a quality of the mind as well as a physical attraction.
Self-confidence and indifference whether you are pleasing or not — and something in you that gives the impression that you are not at all cold. That's "IT"."
Clara Bow blev utöver Louise Brooks sinnebilden för "flapper girls", som var egensinniga, gjorde vad de kände för, rökte, söp som män, dansade vilt hela nätterna, och var inte rädda för att vara sensuella och bejakande. De hade mycket smink, kort hår, korta kjolar, körde bil och lyssnade på jazz, och betedde sig på ett sätt som många på den tiden ansåg vara moraliskt förkastligt. "Kvinnor med egna åsikter, bah!"
1927 gjordes även filmen "Vingarna" med Bow i huvudrollen, som utsågs till bästa film, på den första Oscars galan i maj 1929. Hon debuterade även i sin första talfilm det året, "Vildkatten", en övergång som var svår för många av stumfilmens skådisar. Clara fick omdömet att hon lät som hon såg ut, och hennes popularitet höll i sig. Men Clara tyckte att talfilmen begränsade hennes sätt att agera, då man var tvungen att hålla sig i närheten av mikrofonen hela tiden."Jag är en action-tjej" protesterade hon, och var inte förtjust i att behöva göra talfilmer.
Clara Bow led av svåra sömnproblem, något som man trodde berodde på hennes svåra uppväxt. Hon längtade tills hennes kontrakt med Paramount löpte ut, så hon kunde lämna Hollywood, och leva ett lugnt liv. Hennes sömnlöshet orsakade försvagade nerver, som brast 1931, och Clara lämnade Hollywood. Hon gifte sig så småningom med skådespelaren Rex Bell, och flyttade till Nevada, där hennes man senare blev guvernör. Hennes nerver försämrades, så även hennes insomnia, och de ledde så småningom fram till hennes för tidiga död 1965.
Men hon förblev en ikon. Få är så karismatiska på bild och i film som Clara Bow.
"We salute you for teaching us that you can be dirt poor, talk like a Brooklyn cabbie, and drink and shag like a sailor but still have 'It' in spades."
Clara Bow var även min inspiration till dagens sminkning. För att få en helt autentisk look hade jag behövt plocka bort mina ögonbryn, men det kändes lite väl overkill. Fast det är otroligt vad man kan göra med makeup!
