2010-12-27

Not having fun like the rest

Sorry I haven't written for a while, but I have been recovering from a hip surgery. Don't worry, everything is fine, and I am actually feeling a lot better than I expected! Suffered a trauma to my hip bone from doing an aerial three years ago, and now the doctor fixed it. With an arthroscopy, so I only have two small cuts, 1 cm each. Fantastic! But boring, I have a couple of months of rehab before I am all good to go.

Anyhow. I am not allowed to dance for several weeks, but I really wish I could right now. I wish I was in Stockholm, at The Snowball, dancing the days - and nights - away. Almost everyone else I know is there. But I'm still here in Gothenburg, resting. Oh well, there'll be more dancing events...

This is how it looked like in the days.





2010-12-08

Here's the season to be jolly, falalalala lala la la

What do you do around Christmas time?
Well, first you bake a cake:

"What was I doing again?"

"Martha Stewart Who? I rule"

Then you doll up.
"Oh, my leg is so soft, and smooth, I just have to touch it. Over and over."

"Where will I put all the food I want to eat? Just no room in this girdle"

"Well, if I'm stuck here I might as well look pretty."

Then you invite friends, dance a little, exchange gifts and maybe some lovin.
"Look at all the presents I got this year! I guess all my
sucking up really did the trick."

" Hm, who will I send my love to? They are all so gorgeous."

"Spin it baby"

"- Oh, what a swell hat!
- Yes, really.
- Thanks sweethearts. I just got it, from my darling fiancé."

"Yes, smear my lipstick, will you?"
After the Holidays have ended, you might even become this sad. 



But not to worry, Christmas will be here next year again.
Kiss

2010-12-01

Make up projects - the continuation...

Många har frågat efter make up-bilder, så här kommer det några. Inte världens bästa kamera, eller ljussättning, har ju tagit bilderna mest för min egen skull, men vet att ni har överseende med det.

Anni neutral

Anni fixad.


Min favoritmodell! Grönt är så fint till porslinshy och rött hår.

Pernilla neutral

Pernilla i vardagssmink

Och i festsmink med 40-talskänsla



Stina i vardagssmink


Och Stina i kraftigare festsminkning. Har utgått från en 20-talsbild,
därav det kraftiga rouget, men funkade bra i kvällsbelysning. Hann dock
inte göra en matchande frisyr.

Sotiga ögon i closeup

Matilda utan smink.

Matilda med lite neutralare smink.

Matilda med mer smink. Hårdrockstjejen gillade det.

Och framifrån. Ber om ursäkt för den osmickrande vinkeln.
Kommentarer?

2010-11-23

Strange shoes

So, this page is in Russian, but it's the pictures I want you to focus on. Having a bit of shoe fetischism - I really love shoes - I am alway on the hunt for shoes that stand out. And today I found this page... As said, it's in Russian, so I haven't a clue of what they are saying, but the collections of shoes they have assembled? CRAZY! I know that some of the shoes aren't really shoes, they are just art, but are the other shoes really made for using? Couldn't call it walking.


And no, I don't find them beautiful. Strange, alien, outrageous, yes. Shoes that would be perfect for Lady Gaga. But who else? Yet, I find myself fascinated by them. Like looking at a car crash. 




These shoes are made by a Dutch artist, who found out that she had a brain tumor, when she was studying design in London. This affected her designs, and she made this collection of shoes, mixed with bandaids, prostheses and other hospital aids. First, they just gave her a couple of months to live, but then they managed to remove the tumor, and now she is living a healthy life in Holland, making big money on her art/designs. (I actually saw a documentary about her a couple of weeks ago, by chance)

But nothing new under the sun, eyh? I have read a lot about shoe fashion and shoe history throughout the ages, and from time to time shoe fashion have been a bit wild. A quick lookback:


Like these medieval italian platform shoes

Or these gold kidskin shoes from 1890, called Cromwells. Fancy a walk in these? Or just a shag?

In 1937, Perugia made these. Perugia was the master og heelless shoes,
and has served as inspiration for many modern shoedesigners.

And nowadays, shoes doesn't have to look like shoes at all.


<>
2009

Porcupine shoes, 2009

Where will it end?

2010-11-21

To Clara Bow

Detta är en hyllning till Hollywoods första riktiga stjärna, den första "IT-girl", Clara Bow.
Född i Brooklyn, New York 1905, uppvuxen under fattiga förhålanden med en oftast arbetslös far och en mentalt instabil epilepsisjuk mor. Rykten säger att hennes fader ofta var frånvarande, och att Clara fick ta hand om sin sjuka mor, som i perioder blev aggressiv och paranoid till följd av sin epilepsi. Det sägs även att Claras mor prostituerade sig för att få ihop pengar till mat, och låste in Clara i en garderob under herrbesöken. Clara visste inget om lycka eller barndom, hon ägde inga leksaker, och blev retad för sina trasiga ärvda kläder. Så upptäckte hon filmen, och med filmen ett löfte om en bättre värld. Clara visste att hon ville bli skådespelerska, och blott 16 år gammal vann hon en rikstäckande skådespelartävling. Detta öppnade vägen in till Hollywood, och sjutton år gammal var hon redan en etablerad skådespelerska.

"På 1920-talet uppstod i USA "flapper-flickan" och arton år gammal axlade Bow hennes karaktär för första gången i filmen Ungdom under mask (1923). Hon var femte-krediterad men "stal" enligt flera recensenter filmen och fick tillmälet "Den perfekta flappern'" - en emanciperad ung kvinna med oändlig energi, bobbat hår, amorbågsläppar och glittrande ögon. "(Wikipedia)

1927 kom filmen Det ("It") som gjorde Clara Bow världsberömd. Hon lanserades som the It-girl, flickan med Det. Nuförtiden refererar vi It-girls ungefär såhär:

"An It girl or It-girl is an attractive young woman who receives intense media coverage unrelated or disproportional to personal achievements. The reign of an "It girl" is usually temporary; some of the rising It girls will either become fully-fledged celebrities or their popularity will fade."

Men från början kom termen från författarinnan Elinor Glyn, som skrev novellen och senare manus till filen "It" med Clara Bow. Såhär skrev Elinor i förordet:

"IT" is that quality possessed by some which draws all others with its magnetic force. With "IT" you win all men if you are a woman—and all women if you are a man. "IT" can be a quality of the mind as well as a physical attraction.



Self-confidence and indifference whether you are pleasing or not — and something in you that gives the impression that you are not at all cold. That's "IT"."

Clara Bow blev utöver Louise Brooks sinnebilden för "flapper girls", som var egensinniga, gjorde vad de kände för, rökte, söp som män, dansade vilt hela nätterna, och var inte rädda för att vara sensuella och bejakande. De hade mycket smink, kort hår, korta kjolar, körde bil och lyssnade på jazz, och betedde sig på ett sätt som många på den tiden ansåg vara moraliskt förkastligt. "Kvinnor med egna åsikter, bah!"
1927 gjordes även filmen "Vingarna" med Bow i huvudrollen, som utsågs till bästa film, på den första Oscars galan i maj 1929. Hon debuterade även i sin första talfilm det året, "Vildkatten", en övergång som var svår för många av stumfilmens skådisar. Clara fick omdömet att hon lät som hon såg ut, och hennes popularitet höll i sig. Men Clara tyckte att talfilmen begränsade hennes sätt att agera, då man var tvungen att hålla sig i närheten av mikrofonen hela tiden."Jag är en action-tjej" protesterade hon, och var inte förtjust i att behöva göra talfilmer.

Clara Bow led av svåra sömnproblem, något som man trodde berodde på hennes svåra uppväxt. Hon längtade tills hennes kontrakt med Paramount löpte ut, så hon kunde lämna Hollywood, och leva ett lugnt liv. Hennes sömnlöshet orsakade försvagade nerver, som brast 1931, och Clara lämnade Hollywood. Hon gifte sig så småningom med skådespelaren Rex Bell, och flyttade till Nevada, där hennes man senare blev guvernör. Hennes nerver försämrades, så även hennes insomnia, och de ledde så småningom fram till hennes för tidiga död 1965.

Men hon förblev en ikon. Få är så karismatiska på bild och i film som Clara Bow.



 "We salute you for teaching us that you can be dirt poor, talk like a Brooklyn cabbie, and drink and shag like a sailor but still have 'It' in spades."



Clara Bow var även min inspiration till dagens sminkning. För att få en helt autentisk look hade jag behövt plocka bort mina ögonbryn, men det kändes lite väl overkill. Fast det är otroligt vad man kan göra med makeup!